Att ta initiativ i Piratpartiet

Jag hade just en chattkonversation på Skype med Ola Andersson, som var så pass intressant att jag bad om tillåtelse att publicera den på min blogg.

Vi berörde nämligen en upplevelse som jag tror att flera pirater delar, och vi diskuterade även hur partiledningen just nu arbetar för att tackla detta.

(När man chattar kommer man ibland in på sidospår eller uttrycker sig med förkortningar och dylikt. Jag vill därför vara tydlig med att nedanstående chattdialog är redigerad, framförallt för att den ska vara läsbar på ett smidigt sätt.)

Vilka är dina synpunkter på nedanstående? Hur känns det att ta initiativ i Piratpartiet? Hur ser du på partistyrelsens och partiledningens prioriteringar?

Kom gärna med synpunkter!


Ola Andersson: Angående det sakpolitiska dokumentet, Torbjörn. Bra jobbat med det, stort tack. Hade en idé om det dära som jag mailade Emma om.

Infallsvinkel: Tack så mycket för ”bra jobbat”. 🙂

Infallsvinkel: Vad hade du för idé? Jag blir nyfiken?

Ola Andersson: Jag jobbar med att bygga webbsiter i Joomla och affärssystem i FileMaker (databas). Eftersom jag kan Joomla och det i Skype-kanalen Piratfrågor dök upp en referens till detta inlägg av Emma: http://www.piratpartiet.se/nyheter/sakpolitiskt-nav-och-sökindex, så började jag fundera i Joomla-termer, hur det tekniskt går att genomföra.

Ola Andersson: Jag kom på hur man kan göra! Sedan kryddade jag anrättningen med några flera idéer, som är funktioner man kan få till Joomla. Kollade även på andra partiers webbsiter hur de gör. En del idéer där är bra och genomförbara även i detta.

Ola Andersson: I teorin kan Piratpartiet ha det absolut snyggaste och läckraste sakpolitiska programmet som finns, med interaktivitet, filmer, bilder, filer och bra sökmotor.

Infallsvinkel: Det här låter som något jag kan tänka mig att Emma är intresserad av. Så det är bra att du mailat henne.

Ola Andersson: Det är möjligt, men hon svarar inte på mina mail. (längre)… 🙂

Ola Andersson: Jo förresten, hon har sagt att jobbet ligger nere med detta, men längre fram så hör hon av sig om detta.

Infallsvinkel: Det stämmer att jobbet med detta tyvärr ligger nere.

Infallsvinkel: Det blir nog en process först för att spika vårt principprogram och sakpolitiska program. Sedan blir presentationen av detta en senare fråga.

Infallsvinkel: Emma har fått lägga väldigt mycket fokuset just nu på den nya hemsidan. Det är prio 1.

Ola Andersson: Sedan skickade jag något onödigt långt om min idé för en reklamfilm för piratpartiet att det kanske skulle finnas något forum att diskutera detta i. Men…

Infallsvinkel: Det kommer troligen inte att finnas några centrala resurser för sånt.

Infallsvinkel: Men om du känner för att vi ska ha en reklamfilm, så gör en! Svärma ihop det själv. Om du har intresse och kompetens.

Ola Andersson: Jepp, kan sätta ihop det alldeles själv. Jag kan spela alla 12 rollerna också. 😉

Infallsvinkel: Om du är en duktig skådespelare, borde ju inte 12 roller vara något problem. 😉

Infallsvinkel: Vi har troligen inte möjlighet att driva den sortens projekt centralt just nu. Vi har i princip inga resurser över vad gäller människor, tid eller energi.

Ola Andersson: Jo, men du kanske förstår att för varje idé jag kommer med på olika ställen i piratpartiet får jag alltid höra ”bra idé, gör det själv”.

Infallsvinkel: Precis. Exakt så är det just nu. Om man vill få något gjort, måste man göra det själv.

Ola Andersson: Jepp, vilket är ett av de allra effektivaste sätten att säga – skit ner dig. Fast artigare.

Infallsvinkel: Nja… jag tror att folk skulle bli jätteglada om du eller någon annan drar igång ett sådant projekt.

Infallsvinkel: Partiledningen har en ny filosofi (som jag stöder). Nämligen att lägga energin på sånt som är absolut nödvändigt, och skita i allt annat. Det kan kännas krasst, men det är en strategi som är väl anpassad till förutsättningarna för vårt parti just nu.

Ola Andersson: Så antingen utgår man från läget (0 resurser, 0 med folk, 0 med tid, 0 med pengar) och betraktar det som Status Quo, eller så gör man något åt den saken. Genom att stödja nya idéer som kanske kan intressera människor som tidigare inte engagerat sig.

Infallsvinkel: Jag håller verkligen med dig om att attityden är viktig.

Ola Andersson: Så istället för: ”Bra idé, gör den själv”, så kanske en ”Bra idé, skall vi se om vi kan skapa intresse för denna idé, kanske börja med en tråd i forumet?”

Infallsvinkel: Det är inte direkt så att partiledningen sitter på sofflocket. Tvärtom jobbar de hårt med alla tillgängliga resurser för att säkra partiets kärnverksamhet. Och det finns vare sig folk, energi eller tid över för något mer. Tyvärr.

Ola Andersson: Jag har länge varit med i organisationer. Piratpartiets problem är inte unika på något vis – men lösningen är INTE – gör det själv, skit i andra. 🙂

Infallsvinkel: Om du uppfattar det som att ditt engagemang inte tas emot på ett bra vis, utan att du får en attityd emot dig som är som en våt filt – då är det inte bra.

Infallsvinkel: Det är också så att partiet haft vissa specifika interna problem, som ledningen försöker att komma till rätta med.

Infallsvinkel: (1) Alla personer i ledande roller i vårt parti bränner ut sig, går in i väggen och kollapsar.

Infallsvinkel: (2) En massa lösa trådar och goda idéer, som alltför sällan lett till ett egentligt resultat.

Ola Andersson: Varje förslag möts med ”Bra kan du göra det?”. 🙂

Infallsvinkel: Ja, vem ska annars göra det? Någon som redan håller på med en annan uppgift?

Ola Andersson: Nja, poängen med arbetsgrupper och projektgrupper är att man förenas av ett gemensamt intresse att vilja se något genomfört och sedan hjälps man åt att genomföra idéer som alla kommer med.

Ola Andersson: Hade en underbar kollega förut, varje idé man kom med, tog han och förbättrade lite grann och bollade tillbaka. Jag gjorde samma och när vi var överens, gjorde vi det.

Ola Andersson: DET är inte den regerande attityden i partiet. 🙂

Infallsvinkel: På grund av de 2 problemen som jag påpekade ovan, har ledningen slagit näven i bordet och formulerat en ny filosofi eller strategi.

Ola Andersson: Men det är INTE en lösning. Det är att hålla näsan ovanför vattnet i all oändlighet, inte att komma upp i båten och köra iväg.

Infallsvinkel: Den består av 2 delar. Och är delvis det som du efterfrågar.

Infallsvinkel: (1) Att driva initiativ i projektform i mycket högre grad än idag, med frivilliga projektledare.

Infallsvinkel: (2) Att partiledningen ska ”sluta springa efter alla tappade bollar”.

Infallsvinkel: Det är dessa 1 och 2 som är på gång. Men 2:an har kommit igång innan 1:an.

Infallsvinkel: Om jag har fattat rätt, så är det som du efterlyser lite mer entusiasm från ledningen när enskilda medlemmar kommer med initiativ?

Ola Andersson: Du kommer inte ut ur Status Quo utan att få människor att offra tid. För att de skall offra tid skall det vara roligare eller meningsfullare än att gå på teater, gulla med frugan, spela XBox, ta en till öl eller ladda om http://reddit.com/ hela kvällen. 🙂

Infallsvinkel: Men hur ska den entusiasmen kommuniceras? (På ett sätt som inte kräver de resurser som saknas?)

Ola Andersson: Om det fanns något ställe där man kunde kläcka en idé, låta andra förbättra den (inte kritisera) och sedan se om den idén i sin bearbetade form, lockar till sig ett antal personer som vill göra den. Så tror jag mycket är uppnått.

Infallsvinkel: Forumet finns ju redan. Och skypekanalerna.

Ola Andersson: Jag håller förresten med dig om 1 och 2, eller snarare håller jag med partiledningen.

Infallsvinkel: Skulle verkligen ett ytterligare tekniskt hjälpmedel vara lösningen, när det är människors engagemang och resurser som är problemet?

Ola Andersson: Nja inte ett ytterligare. Som du skrev så finns forumet. Ett foruminlägg skulle kunna vara med i tex nyhetsbrevet och kanske även nämnas på andra bloggar osv.

Infallsvinkel: Vad jag förstår kommer partiledningen att göra det hela lite mer officiellt framöver: ”Här har vi en spännande idé. Är det någon som har möjlighet att driva den?” Och om ingen då anmäler sig, så kommer idén inte att drivas. För vem ska då göra det? Men förhoppningsvis kommer vi att få nya aspirerande projektledare!

Infallsvinkel: Och förhoppningsvis får vi svar på den fråga som nya aktivister hela tiden ställer: ”Hur kan jag hjälpa till?”

Ola Andersson: Se det så här: Jag kan massor massor med saker. (Det är lite sjukt hur mycket och jag skryter lite hära). Säg att någon vill lära sig Joomla! eller WordPress eller att videofilma eller skriva manus eller något annat. Så bildar man en arbetsgrupp omkring en idé, där de som deltar just får lära sig nya saker de är intresserade av. På köpet får man något gjort. Partiet behöver människor som kan olika saker och knuffa ihop dem i projekt att göra skojiga saker.

Ola Andersson: ”Vill du lära dig Joomla! ? I så fall, delta i arbetet med att bygga upp vår nya webbsite – sakpolitiskt program.”

Ola Andersson: Du lockar med en belöning inte bara ett stort hål i marken att slänga all sin lediga tid i. 🙂

Infallsvinkel: Precis. Jag tror att det kommer att bli jättebra! 🙂

Infallsvinkel: Men vi måste komma ihåg att det ännu så länge är en ganska stor skillnad på vad vi skulle vilja kunna göra, och vad vi har resurser att göra. Tyvärr.

Infallsvinkel: Vilket ändå innebär att detta är en bra idé.

Ola Andersson: MEN i mina försök att få till just steg 1 – något ställe där jag kan pitcha en idé, för att kunna lova just att man kan få lära sig något om man vill vara med, så stoppar det på ruta ett. Kan inte få till ett forum.

Infallsvinkel: Vi har ju forumet. Och skype.

Ola Andersson: Forumgruppen vill inte ha ett, Emma svarar inte på mailet, ingen säger ”jag är intresserad, kan vi diskutera vidare?” Jag har testat vattnet, det är för kallt så att säga.

Infallsvinkel: Det tror jag är exakt samma upplevelse som partiledningen har. Och att de därför är ganska skeptiska till en massa idéer, för att de vet att piratvattnet är ganska kallt.

Infallsvinkel: Men folk gärna får driva sina idéer, om de har förmågan att göra det.

Ola Andersson: Talangbanken – annan kul idé. Behöver man personer som kan tex WordPress, så vore det kul om det stod i profilen där man anmäler sig som aktivist. Vad man kan, vad man vill lära sig.

Infallsvinkel: EXAKT den tanken har jag själv haft!

Infallsvinkel: EXAKT!

Infallsvinkel: Jag skulle vilja ha en bättre inventering över vilka förmågor som finns i partiet.

Ola Andersson: Håller med om strategin, men nackdelen är att man höjer tröskeln och då blir den för hög.

Infallsvinkel: Men, återigen… Just nu ligger vår begränsade fokus på att få till vår nya hemsida. Väldigt mycket fokus ligger på den nya versionen av principprogrammet och de sakpolitiska programmen.

Infallsvinkel: Jag tycker att du ska lyfta dina idéer här: https://forum.piratpartiet.se/forumdisplay.php?f=12

Infallsvinkel: Har du en blogg?

Ola Andersson: http://alltommig.nu/

Ola Andersson: Jag har en gång i tiden hållit kurser i hur föreningar kan öka (allting).

Infallsvinkel: Börja blogga om dessa frågor.

Infallsvinkel: Sedan kan du använda skype etc. för att väcka intresse för diskussionerna i forumet och på din blogg.

Ola Andersson: Jo, tack. (Nu bollade du tillbaka bollen igen…) ”Bra idé, sätt igång!” 🙂

Infallsvinkel: Det är den väg framåt som finns, om man vill genomföra ett projekt utanför det som fokus ligger på just nu. (Ny hemsida, nytt principprogram, kampanj mot Datalagringsdirektivet.)

Ola Andersson: Här inbillade jag mig att du kanske var intresserad av att det arbete du gjort, skulle kunna vidareutvecklas och bli den snyggaste och läckraste siten som ett svenskt parti har, vad gäller just presentation av sakpolitik. Men där var jag dum i kolan… 🙂

Infallsvinkel: Jag är jätteintresserad av det. Därför känner jag mig ledsen över att jag inte har någon tid eller ork över för att jobba med den frågan. Har du någon lösning?

Infallsvinkel: Du kan ju ifrågasätta partistyrelsens och partiledningens prioriteringar. Det är fritt fram. Men du kan inte få styrelsen och ledningen att klara mer än de uppgifter som för närvarande prioriteras.

Infallsvinkel: När det gäller arbetet jag gjort, kring partiets sakpolitik, så har jag lagt ned arbete på att partiet ska officiellt anta mitt dokument. Men jag har inte lyckats. Så mitt dokument är INTE en officiell sammanfattning av partiets sakpolitik.

Ola Andersson: Nä, det är riktigt.

Infallsvinkel: På senaste partistyrelsemötet blev mitt yrkande nedröstat med 5 röster för och 1 emot (se punkt 9.2 i protokollet). Vi har ju lite lustiga regler som säger att en majoritet av styrelsen (inte av de närvarande ledamöterna) måste stå bakom ett yrkande.

Ola Andersson: Men jag har alltså aldrig sagt att jag har en idé här, den borde styrelsen genomföra. Jag försöker inte få styrelse eller ledning att göra något.

Infallsvinkel: Nej, som jag förstår det vill du att folk ska driva saker och ting. Att det ska hända saker och ting. Du känner en frustration över att så många goda idéer inte leder till något.

Ola Andersson: Forumgruppen tycker att detta ställe är rätta platsen i forumet att pitcha idéer för reklamfilmer. https://forum.piratpartiet.se/forumdisplay.php?f=60

Infallsvinkel: Då är det ju ett jättebra ställe att göra det på. Men jag har dessvärre inte någon lösning när det gäller hur vi ska kunna få folk att haka på idén.

Ola Andersson: Nej, frustrationen är att jag säger att jag har en idé, skulle vilja börja bolla den med andra, och försöka bilda en arbetsgrupp om det finns tillräckligt intresse för den – och då får jag alltid svaret – bra idé, gör den s j ä l v. 🙁

Infallsvinkel: Alltså… det går till så här att bilda en arbetsgrupp inom piratpartiet:

Infallsvinkel: 1) Starta en skypekanal.

Infallsvinkel: 2) Bjud in folk dit.

Infallsvinkel: Vips så har du en arbetsgrupp.

Infallsvinkel: Använd gärna även en padda för att organisera arbetet.

Ola Andersson: Bra. Var står det? 🙂

Infallsvinkel: Det har alltid varit så i partiet. Spontankluster. Trepiratersinitiativet.

Infallsvinkel: Vi kanske skulle behöva trycka på det igen!

Ola Andersson: Ledsen om jag pladdrar mycket förresten. Det var kul att prata med dig, men jag skall inte ta upp mera av din tid ikväll. 🙂

Infallsvinkel: Jag tycker att den diskussion som vi har haft har belyst väldigt viktiga frågor. Det är jag som ska tacka för att du formulerat de här tankarna.

Infallsvinkel: Jag tänker i regel precis på det här sättet själv. 🙂

Ola Andersson: Kollade just, drygt 20.000 tecken i denna chat. Bra jobbat! 🙂

Infallsvinkel: En annan fråga…

Infallsvinkel: Jag tror att denna dialog rentav återspeglar upplevelsen hos många i partiet just nu. Skulle jag ha din tillåtelse att publicera relevanta delar av den på min blogg?

Ola Andersson: Jadå, det går bra.

Infallsvinkel: Det är själva resonemanget som jag vill åt.

Infallsvinkel: Med eller utan ditt namn?

Ola Andersson: Namn går bra t.o.m. länk till min blogg http://alltommig.nu/ (Mitt företag finns på http://www.mammals.se/ och jag driver även http://www.bokforamoms.se/ )

Infallsvinkel: Toppen.

Tappert kämpat i Västra Götaland

Piratpartiets resultat i omvalet i Västra Götaland landade på 0,2 %, vilket (om jag fattat rätt) är en försämring med 0,5 %-enheter jämfört med valet i höstas.

Naturligtvis hade de som kämpat hårt med omvalet hoppats på ett bättre resultat. Hoppades gjorde vi väl alla.

Men det var trots allt ett ganska litet antal personer som kampanjade och i begränsad omfattning. Vi hade inte så mycket folk i höstas och vi har tappat aktivister sedan dess.

Det var eventuellt lite naivt att tro att vi skulle lyckas med att skriva ihop ett nytt lokalt program och sedan lyckas förmedla det till väljarna på bara tre månader.

Det var lovvärt att försöka, men kanske var det en from förhoppning att tro att det skulle lyckas få genomslag.

Hur många av väljarna känner till vårt lokalpolitiska program? Om de inte gör det, spelar det ju ingen roll att det är ett bra program.

Jag tror inte ens att vi fått ut det nya programmet till våra medlemmar, så att de har koll. Några e-postutskick räcker inte

När vi har ett så lågt stöd som några tiondels procentenheter, så kan det slå hur som helst i ett val med drygt 40 % valdeltagande. En läxa vi kan lära är att våra medlemmar är precis som folk i allmänhet när det gäller att gå och rösta. Möjligtvis lite ”sämre”. Troligen var valdeltagandet särskilt lågt i den yngre generationen, vilket kan ha slagit extra hårt mot oss.

Det var ingen ”buzz” kring vårt parti eller våra frågor i Västra Götaland. Det fanns inga lokala ”kändisar” (såvitt jag känner till) som ställde upp för vårt parti.

Våra sympatisörer verkar prioritera frågor som FRA, IPRED, ACTA och datalagringsdirektivet. De lokala frågorna har inte fått genomslag. Att gå från att vara ett parti som satsat mest på EU-parlamentet och riksplanet, till att satsa på landstingsvalet – det är ett stort och djärvt steg. Som inte går så snabbt som man kunde ha hoppats på.

Det vore orealistiskt att förvänta sig något stort genomslag lokalt helt plötsligt, med nya lokala frågor. Vi måste arbeta långsiktigt.

Det är min syn på saken.

Med det sagt så tycker jag att beslutet att ställa upp i valet var riktigt, och jag tycker inte att valresultatet bör vara demoraliserande för oss. Tvärtom tycker jag att vi kan dra viktiga lärdomar, och vill rikta ett varmt ”tappert kämpat” till de som varit engagerade i omvalet.

Vila lite nu, och fundera över vad som behöver göras för att nå en revansch 2014.

Organisations-onani eller makt-onani – motion A14

Som bekant pågår ett medlemsmöte i Piratpartiet, och en av de hetaste debatterna just nu rör motion A14.

Som jag ser det är motion A14 ett exempel på den värsta sortens motioner.

Det är en röra, ett totalt gytter, av en mängd OLIKA förslag, faktiskt 9 stycken olika och ganska komplicerade förslag i själva motionstexten.

Och sedan själva yrkandet av motionären att anta alla 9 förslag rakt av:

”Jag yrkar att ovanstående läggs som bilaga till stadgarna.”

Det är ett synnerligen vanskligt sätt att lägga en motion på. För även om vissa inslag av de 9 förslagen är bra, så finns även synnerligen diskutabla (för att inte säga skogstokiga) inslag som man då får ”på köpet”.

Motionen inför en hel del extremt drastiska ”nytolkningar” av Piratpartiets stadgar.

Men eftersom motionen inte är lagd som en ”stadgeändring”, utan som ett förslag om en ”stadgebilaga” så undgår motionären vårt kuppskydd som kräver att motioner som ändrar stadgarna antas med 75 % majoritet.

För att anta en stadgebilaga krävs nämligen bara 50 % majoritet, trots att stadgebilagan för in totalt nya begrepp i uttolkningen av partistadgarna. En ”bugg” som nu utnyttjas.

Låt mig ge några exempel i denna ”stadgebilaga” som jag anser är skogstokiga…

1) Om inte tillräckligt många kandidater nomineras till ett styrelseval, kommer samtliga kandidater per automatik att få en plats i partiets styrelse.

Att införa en sådan mekanism, som i praktiken öppnar upp en möjlighet för en Piratpartist som 99,9 % av partiet anser är en tokig rättshaverist att få en plats i det högsta verkställande organet, bara för att denne har nominerat sig själv till styrelsen… det är ju otroligt.

Ett sådant förslag skulle man garva ihjäl sig åt inom något av de andra politiska partierna i Sverige.

(Det är tydligt att motionären räknade med att motion A12 skulle gå igenom, som drastiskt skulle reducera antalet platser i styrelsen. Så blir dock inte fallet.)

2) Röstandet till Piratpartiets styrelse ska ske med hjälp av ”en Condorcetrankande metod”.

Nog för att vi har en hel del nördar inom partiet, men att försöka lösa demokratiska frågeställningar med en extremt komplicerad matematisk algoritm som bara nördar begriper, innebär att skapa ett enormt demokratiskt underskott.

Vi använde en sådan metod i framtagandet av kandidatlistorna inför valet 2010. Det blev mycket omdebatterat. En del av våra riksdagskandidater (!) gick ut offentligt med att de inte begrep ett dugg om hur de hade hamnat på riksdagslistan.

Metoden har även den intressanta effekten att okontroversiella kandidater som många har med på sina listor, kan hamna högre upp i slutresultatet än kontroversiella toppkandidater.

Ett exempel är om Rick Falkvinge, Mattias Bjärnemalm och jag själv skulle tävla mot varandra med hjälp av denna metod.

Både Rick Falkvinge och Mattias Bjärnemalm skulle säkert få fler toppnoteringar av de röstande, men jag skulle troligen hamna högst upp på listan eftersom jag inte är så omstridd. Sedan skulle Rick och Mattias hamna på 2:a och 3:e plats.

Trots att det är jag som borde hamna på 3:e plats.

3) Motionen förskjuter makten från medlemsmötet till partiledningen.

Här blir det riktigt förvirrande. Motionären skriver:

”[…] mötespresidiet och medlemsmötet skall använda den teknik som partiledningen tillhandahåller […] även i fall då sådan anvisad teknik etablerar detaljer i mötesordning som inte regleras i detta dokument.”

Alltså ska det vara upp till partiledningen (som är underställd partiledaren, som är underställd partistyrelsen, som är underställd medlemsmötet) att bestämma över medlemsmötet (som är överordnad partistyrelsen, som är överordnad partiledaren, som är överordnad partiledningen).

Det här kanske framstår som en komplicerad fråga, men det handlar alltså om att den underordnades underordnades underordnade ska bestämma över chefens chefs chef.

Det handlar om att förskjuta makt.

Om här kommer jag in på min främsta invändning mot motion A14.

4) Motion A14 som i praktiken handlar om att totalt skriva om partiets stadgar, stöds mest av personer som anklagar alla som har invändningar för att vara alltför intresserade av partiets stadgar.

Ok, hängde du med i den logiska motsättningen.

En Piratpartist motionerar om 9 stadgeändringar, som i grunden förändrar hur vårt parti arbetar.

När engagerade medlemmar (t.ex. funktionärer på lokal nivå, medlemmar av partiledningen och partistyrelsen) argumenterar emot denna långtgående stadgeförändring, så anklagas de för att vara troll som… mest är intresserade av organisations-onani.

Har ingen funderat på om det inte är ”organisations-onani” att föreslå 9 långtgående stadgeförändringar?

Men jag tror inte att det är organisations-onani. Jag tror att det är makt-onani.

Piratpartiet genomgår just nu en smärtsam förändring från att ha varit en kortsiktig kampanjorganisation, organiserad enbart som en projektbaserad apparat, till att bli ett långsiktigt arbetande politiskt parti.

Det innebär att makt förskjuts från projektledningen (det gamla ledargarnityret inom partiet) till medlemmarna. Dvs. ett slags införande av en fungerande interndemokrati i partiet.

Alla organisationer som går från kortsiktighet till långsiktighet måste genomgå denna förändring. Tyvärr verkar vissa ledande förebilder i vårt parti inte ha en fullt utvecklad insikt om detta, utan slåss istället med tänder och klor för att bibehålla sin tidigare maktposition – även om det innebär att skriva om partiets stadgar. Eller om det kräver rena personangrepp mot motståndare.

Det är nog i det ljuset man ska se på en del intressanta fenomen som plötsligt dykt upp.

Henrik Alexandersson (HAX) som inte längre blandar sig i Piratpartiets inre liv, blandar sig i Piratpartiets inre liv. Och med en retorik som får en att häpna.

Den bloggaren riskerar på allvar sin ställning som framstående debattör, i sin iver att smutsa ned sina fingrar med organisation- och makt-onani. Samtidigt som de som sakligt argumenterar för invändningar kallas för… kufar, troll och organisations-onanister.

Rick Falkvinge kallar in röstare via sin blogg, under pågående votering, som inte haft en chans att sätta sig in i sakfrågorna.

Så gjorde han även till motion A12.

Det är intressant att notera att ungefär 60 fler röstande deltog i voteringen kring motion A12, än genomsnittet för andra motioner.

Även jämfört med motioner om att i grunden förändra partiets linje i patent- och upphovsrättsfrågorna.

Falkvinges linje led ett nederlag (i och med att ett ändringsyrkande fick majoritet) med röstsiffrorna 65-67.

Så min analys är att det ”gamla ledargarnityrets” linje hade stöd av ungefär 5 personer, förutom de som kallades in via Falkvinges blogg.

Att det är oetiskt att valla in folk under pågående votering är en av mina käpphästar, fast som utvecklingen varit under detta medlemsmöte känns det som om jag lika gärna kan göra hamburgare på den käpphästen.

Sätt dig in i frågan! Läs igenom de 9 stadgeförändringarna (”stadgetolkningarna”) i motion A14. Gör ett informerat val.

Själv har jag röstat AVSLAG.

VIKTIGT: Min kandidatur till Piratpartiets styrelse

Jag har med glädje noterat att jag blivit nominerad till Piratpartiets styrelse, både i det gamla systemet med valberedning och i det nya där nomineringen sker på forumet.

Efter att under en tid allvarligt ha funderat över vad nomineringen innebär och vad jag kan bidra med, har jag beslutat att tacka ja till den.

Jag är mest känd som bloggaren ”infallsvinkel”. Mitt verkliga namn är Torbjörn Wester.



Skulle du köpa en begagnad bil
av den här personen?

För att presentera min kandidatur inför medlemsmötet kommer jag under nästa vecka att genomföra en serie gästblogginlägg:

Min bild av Piratpartiet – Hos Emma Opassande

Piratpartiets utmaningar inför framtiden – Hos Gonte

Vad jag hoppas kunna bidra med i styrelsen – Hos Klara Tovhult

Har jag gjort något vettigt hittills? – Hos Magnihasa

Målsättningar för framtiden – Hos Isak Gerson

Det här sättet att presentera en kandidatur till styrelsen kanske känns som lite ”overkill”.

Men jag tänker så här: Partistyrelsen är Piratpartiets högsta beslutsfattande organ, och direktvalt av medlemmarna. Det är bara medlemsmötena som står över styrelsen. Därför *förtjänar* medlemmarna att få veta exakt vilka alternativ de har att ta ställning till i valet av styrelseledamöter.

Dessutom är det ett bra tillfälle att öppna upp för en diskussion kring grundläggande frågor som berör vårt parti.

Min bakgrund

Tre av mina största intressen i livet är frågor kring kultur, medborgerliga rättigheter och ny teknik. Det är således inte särskilt konstigt att jag hamnat hos Piratpartiet.

Mitt intresse för medborgerliga (eller ”mänskliga”) rättigheter hör starkt samman med min bakgrund, som jag ska berätta lite mer om nedan. Detta intresse har kommit till uttryck i exempelvis mitt medlemskap och engagemang i Amnesty International och mitt stöd till sådana organisationer som Reportrar utan gränser och Electronic Frontier Foundation.


Join the Blue Ribbon Online Free Speech Campaign

Join the Blue Ribbon Online Free Speech Campaign!
Medborgerliga rättigheter och internet hör ihop.

Mitt intresse för kultur rör sig om konstens funktion för att utforska människans förutsättningar i världen, och är specifikt inriktad på experimentell eller spekulativ litteratur. Fast jag gillar att läsa deckare också…

Den nya teknikens möjligheter har alltid fascinerat mig. Jag fick min första dator, en Commodore 64, när jag var tolv år gammal. Ganska snart upptäckte jag en fantastisk sak – det gick att skriva egna datorprogram, och ett starkt intresse för datorteknik väcktes.

Och faktum är att den nya tekniken – den fria informationen via Internet – har hjälpt mig på ett djupt personligt plan och bidragit till min skolning som demokratisk samhällsmedborgare. (Mer om det nedan.)



Commodore 64 – en dator man aldrig slutar älska…

Jag växte upp i ett religiöst hem (Jehovas vittnen) och valde redan tidigt att anamma den religiösa tron. Som ett Jehovas vittne var jag mycket aktiv; under tio års tid (mellan 16 och 26 års ålder) ägnade jag mig åt missionerande, åt föreläsningar och åt att i allt högre grad leda församlingsaktiviteter.

Vid 25 års ålder genomgick jag en kris i min tro, som sedermera ledde till att jag förlorade tron. Det var inte längre hållbart för mig att fortsätta i en verksamhet som så uppenbart byggde på värderingar som jag inte kunde stå för som vuxen samhällsmedborgare. Att ständigt dela in världen i svart eller vitt och människor i ”goda” och ”onda” är numera helt främmande för mig. Jag insåg att jag var med i en religiös sekt, och bestämde mig för att lämna den.

I efterhand inser jag att jag aldrig passade in inom Jehovas vittnen, men att det var mycket lätt för mig att anamma och lägga min energi på något som jag fått lära mig sedan barnsben.

Att lämna en religiös sekt är en svår upplevelse, eftersom det innebär att hela ens sociala nätverk går i kras. Men jag insåg att jag var tvungen att stå upp för vad jag anser är rätt.

Jag har idag helt brutit med de uppfattningar jag hade under mina ungdomsår. Men min respekt för troende människor kvarstår förstås.

Att tillhöra en minoritetsgruppering har lärt mig en del om samhället, om vikten av respekt för olikheter. Som medlem i en omstridd religiös grupp fick jag personligen erfara hur majoritetssamhällets normer om ”lika värde” vanligtvis begränsas till människor som lever ett okontroversiellt medelklassliv. De värden som vårt demokratiska samhälle bygger på, respekten för allas lika rättigheter, är ibland en tunn fernissa. Sverige är ett land där medlemmar i kontroversiella religiösa eller politiska rörelser kan utsättas för sociala trakasserier, mobbas i skolan eller rentav avskedas från sina arbeten (vilket dock hör till ovanligheterna).

Möjligheten att fritt inhämta information via Internet har varit en viktig faktor för mig när det gäller att helt lämna sektens tankegångar bakom mig. Det fria flödet av information är ett av de största hoten som överhuvudtaget existerar mot extrema rörelser.

Orsaken till att jag nådde en förhållandevis hög ställning inom Jehovas vittnen, var att jag är en människa som är beredd att arbeta hårt för ideal som jag tror är riktiga. Det är ett helhjärtat engagemang som jag nu vill ägna åt de frågor som ligger mig varmt om hjärtat, frågor kring kultur, medborgerliga rättigheter och den nya teknikens möjligheter.

Vid sidan av mitt ordinarie jobb (som ansvarig för strategiska frågor inom området leveransprestanda-utveckling, på en inköpsavdelning vid ett industriföretag) har jag varit verksam som frilansjournalist och upptagen med skönlitterär verksamhet både som författare och lektör. Jag har skrivit ett skönlitterärt bokmanuskript, läst kulturjournalistik vid Örebro universitet och läser f.n. en kurs i journalistik via distans på Karlstads universitet. Alldeles just nu är jag aktuell med medverkan i en novellantologi som publiceras den 29/3.

Jag kommer även under 2011 att börja ge ut en kulturtidskrift vid namnet Xprimentell (vilket jag tycker är oerhört spännande) där det bl.a. kommer att finnas plats för bloggare från alla ”läger” som skriver riktigt bra, att få se sina texter i papperstryck.

Vid sidan av har jag även haft uppdrag som god man åt kommunen, och lett datorkurser inom ABF. Jag är också engagerad i en föreläsningsverksamhet som ingår i ett projekt som initierats av.SE (stiftelsen för Internetinfrastruktur) med ambitionen att minska ”den digitala klyftan” i samhället. (Här borde Piratpartiet visa fler framfötter; 1,7 miljoner svenskar står utanför Internet och intresset hos många äldre är stort.) Föreläsningarna på bibliotek har teman som Hitta på Internet och Att köpa dator.

Rent politiskt utgår jag från ett individrättighetsperspektiv. Man kan kanske kalla det för att vara liberal, men även många vänsterdebattörer betonar ett liknande perspektiv.

Jag är mån om att behålla partiets tvärpolitiska profil, och det är min förhoppning att jag kommer att mötas med respekt för att jag även är medlem i Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. Jag avser inte att engagera mig aktivt inom något annat parti än Piratpartiet.

Mitt första gästblogginlägg kommer att publiceras imorgon hos Emma opassande och handla om min bild av Piratpartiet (och lite om Liberaldemokraterna).

Signerat,

Ring mig gärna om du har några frågor: 072-325 56 78.

Du kan också e-posta på torbjorn.wester@piratpartiet.se eller diskutera här på bloggen eller i min kandidaturtråd på forumet.

En tid för att förstöra och bygga nytt

Det finns en tid för att bygga upp, en tid för att bryta ner, en tid för att skapa, en tid för att förstöra.

En tid för struktur, en tid för kaos.

En tid för att rasera det gamla, för att i spillrorna av det kunna bygga något nytt och fräscht.

Vare sig det gäller arbete, relationer, permalänkar eller annat.

”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.

Födas har sin tid, och dö har sin tid. […]

Dräpa har sin tid, och läka har sin tid.

Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.

Gråta har sin tid, och le har sin tid.

Klaga har sin tid, och dansa har sin tid. […]

Tiga har sin tid, och tala har sin tid.

Älska har sin tid, och hata har sin tid.

Krig har sin tid, och fred har sin tid.”

(Predikarboken kapitel 3, Bibeln.)

Bloggen infallsvinkel återfinns numera på den här adressen. Glöm den gamla adressen på wordpress.com. Uppdatera bokmärken, rss-läsare, politometrar och andra hyper-, sub- och metareferenser.

Jag som bloggar på infallsvinkel heter Torbjörn Wester, är frilansjournalist, förläggare, blivande redaktör, cybertoffla (det är vi som inte kan tillräckligt mycket om Ubuntu för att få vara cyberkoftor), sektavhoppare och kandidat till Piratpartiets partistyrelse.

Min gamla blogg kommer dock att finnas kvar på nätet som ett arkiv.

Ett tips är även min andra blogg på wester.me – där dyker det upp en del nätfilosofi emellanåt (t.ex. detta och detta), i flödet av tankar, känslor, text, visioner och recensioner.

Bloggen infallsvinkel kommer jag att reservera åt interna frågor som berör Piratpartiet.